OMG-mitt historiska ögonblick som nybliven bloggare!

 Förändringens vindar verkar blåsa lite då jag faktiskt ska börja blogga, jag är stark motståndare till Facebook, jag vill kanske inte skriva att jag aldrig kommer att börja använda mig av detta "fenomen",  men det ska sannerligen mycket till innan dess. Jag har länge både tänkt och sagt att om jag skulle göra något så skulle det var att starta upp en blogg. Förra veckan när jag låg hemma i soffan hos finaste Susanne så sa jag lite förstrött att jag kanske, kanske var lite intresserad av att starta en blogg...kanske...en pyttestund senare har hon datorn på och skapar till mig...hon vet att det antagligen aldrig hade blivit av annars eftersom jag och en dator egentligen inte riktigt är vänner. Så nu sitter jag här, vet inte riktigt vad jag ska skriva då det känns som mitt allra första inlägg måste bli fantastiskt, kanske skriver jag för mig själv eller så är det kanske en liten skara av fina vänner som vill läsa vad jag har att skriva, vi får se, men from nu så skriver jag bara, låter "tanken,handen&pennan" (som jag eg gillar så mkt bättre än ett tangentbord) bara flöda, skriva vad som faller mig in.

 Jag har under de senaste veckorna börjat löpträna, ja det är helt sant, jag som hatat att få igång pulsen lite, svettas, anstränga mig så jag eventuellt kollapsar...kanske är det något som kommer vid min höga ålder, som inom en snar framtid övergår från 32 till 33, eller är det bara att NU, nu är jag redo att ta hand om kroppen lite, att kompensera att jag i perioder äter alldeles för mycket. Jag önskar mig en lite smalare, fastare kropp, en kropp att eventuellt trivas med. Sist jag sprang kom jag på mig själv med att njuta av att andas in den kyliga kvällsluften, uppskatta det lite dunkla innan solen går ner ljuset.....kanske kommer man närmre både naturen, sig själv och livet...ja inte vet jag, men jag ska ta reda på det!

Min andra nya grej är att läsa böcker, en efter en bockar jag av självbiografier, deckare, skönlitterära, ja lite av varje. Älskar att koppla av med att vara i en annan värld, i bokens värld, just nu är jag i Italien (där älskar jag verkligen att vara så det passar mig alldeles utmärkt) boken är  Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert.

 Verkar kanske "som jag är ganska mycket med mig själv"(som Lasse Winnerbäck skulle uttrycka det), men så är  inte fallet, men jag försöker iallafall på att bli bra på att hitta lite stunder att bara vara, lite egenstunder, blir nog en bättre mamma till mina barn, kvinna till min man och vän till mina vänner då. Kanske är jag lite av någon sorts periodare som rätt vad det är slutar med allt som fick mig att må så bra....men skriver jag det här så sätter jag ju lite press på mig att fortsätta.

Nu ska jag gosa lite med mina sötisar, göra en kopp te och sen ska jag kolla på Bron och efter det är ännu en dag till ända...är det bra eller dåligt att dagarna går så fort, att det är helg snart igen? Hinner de "levas"?

Kramar till eventuella läsare