Nu så ska jag minsann ta mig en liten stund som bloggerska...jag är lite så i perioder..att det kan gå dagar då jag inte överhuvudtaget känner för att kolla datorn...för att sen i perioder kunna kolla flera gånger om dagen..jaja-that´s me! I skrivandes stund dricker jag en kopp te som smakar ljuvligt..polkagriste och så mjölk på det...kan ni tänka er!? Jag rekommenderar varmt The Spice Tree som finns i både Kristianstad och i Malmö och visst även i Växjö såg jag just, kolla in-
http://spicetree.se/ .
Alltså om jag bara kunde få vara i fred 2 sekunder, tack,..ibland är det fanimig en omöjlighet utan barn ska antingen ha en miljon frågor, vara hungriga, bråka med varandra...vilket kanske leder till att någon slår sig...listan kan göras oändlig och det kan vara svårt att ibland hinna med att "andas lite själv" även när barnen är lite större.
Ser mycket framemot ikväll då fina vänner kommer på middag...faktiskt 10års jubileum i år för vårt "parmiddagsgäng". Vi har alla blivit betydligt lugnare(&tröttare) genom åren så mindre sprit och iallafall lite tidigare hemgång nuförtiden. Just vid dessa middagar verkar tiden alltid ha haft någon slags tendens att gå ännu snabbare och det blir alltid "oj, är klockan redan SÅ mycket". Minsta barnet, Anton, är ca 1½ år och när hans mamma häromdagen meddelade att han inte kom med hade hon samtidigt räknat på att om ca 15 år så ville han inte följa med och att både hon&jag då var 48år...några i vårt gäng tom över 50-OMG vad jag får förmaksflimmer av att fundera över detta. När vi började dessa middagar var Ludwig bebis och vi var de enda som var föräldrar...(och låtsades orka lika mycket som de andra) genom åren har det fyllts på med Hanna, Teddy, Hilda, Charlie, Ville och så Anton. Luddis är på sitt 11e år........när kommer dagen han liksom typ har annat för sig än att hänga med vårt balla gäng?!
Kvällens meny är förberedd så lång det går, känns som jag har allt under kontroll-lägg gärna märke till
jag. Jag älskar att tänka ut, planera meny, förbereda&fixa både mat och här hemma men ibland kan det kännas som ett litet uns av en ensamstående mamma som ska fixa allt....jag vill ju ha kontrollen över det, visst kan J med laga mat&så men det är ändå typ jag som äger, jag som är bäst. Men det är ju ändå mycket som ska fixas och mycket mat som ska kånkas hem. Det är ju inte så att min man latar sig istället för att hjälpa till med festligheter dels jobbar han alltid på lördagar och måste sova på det och igår em då jag förberedde en del då var han ute i kylan&blåsten hela dagen och hjälpte byggarna med vårt garagetak och då hade han jobbat innan dess och gått upp mitt i natten när jag sov som göttast så att ja.....jag ska FAN inte gnälla men man kan väl ändå få göra det lite ibland....han skalade 1kg räkor till tapasen när han kom hem idag förstås, hi, hi.
De finns ju på riktigt...alltså 2000talet, de som inte alls hjälps åt...där mannen inte lyfter ett finger hemma, han som anser att det är kvinnans grej...fastän hon med har ett jobb så är det ändå hennes hem som hon förväntas ta hand om..fast mannen är ändå värsta bestämmiga från soffan, typ. Ja de finns..det har jag läst i Amelia. Tycker vi är ganska bra på att fördela upp på det som vi är bra på...vi bråkar nog ungefär aldrig direkt om sånt, inte om något annat heller för den delen..skönt! Johan tycker förstås jag är världsämst på att sätta in "rätt" i diskmaskinen så att så mycket som möjligt får plats.....jag tycker han suger på att dammsuga för han bara glömmer att tex dammsuga i hallen då eller nåt. Ni kan ju tänka ut vilken som gör vad!?
Nä jag borde återgå till mina sysslor inför festligheterna men det var så trevligt att skriva av sig lite och så blev det lite lugnare då jag stängde in till vardagsrummet, från allt stim då barnen"spelar fotboll" med Collin där...tack barn för att ni tänker på parketten.
Finns hur mycket mer som jag skulle vilja skriva men det får jag försöka ta en annan dag, ska försöka skriva lite oftare. Vill ju inte avslöja kvällens meny idag ifall någon av mina gäster skulle råka sitta och slö kolla på datorn men sen tänkte jag göra det och ev lägga ut recept om det är någon som skulle kunna vara intresserad av det.
Åh vad jag längtar tills ni kommer ikväll tjejer så vi kan dricka lite gott vin och snacka en massa skit. Har saknat er, saknar alla vänner överhuvudtaget då det går sålänge emellan eftersom alla har sitt. Man kan känna sig lite ensam ibland och lätt bli uppslukad av allt annat runtomkring med vardagen, jobb, hemma, barnen, fotbollsträningar och för att inte tala om alla som barnen vill leka med och man hämtar barn, en där och en där och så kommer barn med hem här och leker...tillslut vet jag kanske knappt vilket barn jag ska hämta var eller vilka barn som är här...vilka som ska bli hämtade och vilka som är mina som ska stanna. Nä jag blir ju helt snurrig...har varit mycket leksugna barn denna förtsa skolvecka så kanske därför det känns så snurrigt med allt då de fått leka varje dag. Häromdagen hade Lud två kompisar samtidigt med sig hem och det är lite cool när man har det och då leker man inte, då
är man. Så säger min lilla lilla son. Men jag är glad för hans skull att ha har kompisar, han är lite "tyst" av sig, kommer inte direkt själv på att "leka", har varit lite oroad då han varit lite själv på vissa raster då "alla andra" spelar fotboll. Det är inte riktigt hans grej, fotboll, men jag har fått för mig att Lud är en sån som man gillar, som har lätt för att vara med de flesta, som kan vara snäll, rolig, ödmjuk, cool& smart på en och samma gång. Ja jag hoppas det i mitt moderhjärta och att han ska ta för sig lite mer, inte alltid ta ett steg tillbaka och släppa fram andra istället.
I denna tuffa värld behövs ju det fastän man kommer långt på vissa plan även med att vara en helt underbar känslosam ödmjuk kille.
På utveclingssamtal i höstas tyckte hans fröken att hans mål skulle vara just att ta för sig, synas och höras mer. Hon visste att han kan svaren men räcker ändå inte upp....han säger att han har blivit bättre på det... Hannas fröken tyckte däremot att hennes mål skulle vara att vara lite tystare då hon pratade för mycket....olika barn!? Ja ni förstår jag har det ju inet lätt, hi, hi!
NU måste jag sluta!
