Jag såg Sofias Änglar i måndags, en familj med tre barn varav den minsta killen hade en cp-skada och behövde mycket hjälp...och så en mamma som drabbats av cancer med dödlig utgång.
Denna fantastiska familj med en sån underbar livsglädje och kärlek fick hjälp att fixa till lite hemma av Jonnie&Mattias från Room Service och av härliga Sofia Wistam. Mamman ville trygga framtiden lite för sina barn, få lite ro, veta att familjen kunde bo kvar i huset, ha det bra.
Jag hittade sen in på hennes blogg-Jag är Elisabeth-och från hennes blogg hittade jag in på-Jennys tankar och reflektioner-Jenny 36år, en man, två små barn...hennes blogg var hennes sätt att skriva av sig, att
hantera att hon faktiskt kom till att dö av cancer, en resa från hennes besked sommaren 2010, hennes sorg, skräck, ångest över att tex inte få se sina barn bli stora, se sin flicka börja första klass, att inte få vara med. Allt sånt som man själv tänker skulle vara outhärdligt i mammahjärtat..eller i vilket hjärta som helst.
Ikväll hade hennes man gjort Jennys sista inlägg då hon somnade in imorse.
Detta känns ju inte som ett "happy times" inlägg men ibland behöver iallafall jag läsa om öden som inte bara är "glada". Dessa kvinnor berör mig mycket och jag får mig än en gång en rejäl tankeställare-vad är verkligen viktigt i livet som är så skört, så skört...
VARJE DAG RÄKNAS!
Jag kan bli väldigt stressad och tycka det är sådär ibland med stök, tvätt, barnens saker och gympapåsar, grus i hallen, collie håriga golv, mat som ska tänkas ut, handlas, lagas, ogräs som växer i mina rabatter, ja ni vet vad jag tycker om vinter&kyla....varje dag saker, men det är ju livet och det är ju fantastiskt att man får vara med och...sortera tvätt och matcha svarta strumpor som ser exakt likadana ut fast ändå inte riktigt när man väl får dem på sig...jamen va fan ni fattar-det är ju egentligen helt underbart alltihop om man bara får vara frisk och vara tillsammans med sin familj och vänner....ni är allt, utan er är jag ingenting.
Ikväll tänder jag ett ljus för finaste Jenny Marklund.
Vårt liv är en ständigt pågående resa, från födseln till döden.
Landskapet förändras, människorna omkring oss förändras och behoven ser olika ut, men tåget går vidare.
Livet är tåget, inte stationerna.
Aleph, Paulo Coelho
Usch, jag rös när jag läste ditt inlägg och ögonen är fulla av tårar. Det är så himla lätt att ta saker för givet. Och det är ju faktiskt så, att vilken dag eller minut som helst kan allting förändras. Därför är det så viktigt att leva här och nu och verkligen uppskatta det man har.
SvaraRaderaJAG ÄLSKAR DIG! Nu ska jag ut i den vackra naturen kring Ubud (där jag befinner mig sen en timme tillbaka) och beskåda den helt fantastiska naturen som finns här. Saknar dig min finaste, finaste vän! <3
Usch, jag läste detta inlägg imorse. Det har verkligen sökt mig hela dagen och jag har kommit och tänka på det flera gånger idag. Jag ville så gärna leta upp hennes blogg men jag vågade inte... Nu ser jag att Susanne har lagt ut en länk på fb till den, kommer att gå in och läsa om henne. Men som jag drar mig..
SvaraRaderaDu har rätt i att varje dag räknas och att man inte ska ta något för givet.
Glad alla hjartans dag mina finaste!! Pussa Luddis och Hanna fran mig. ALSKAR ER! <3
SvaraRadera