Lucia anno 2005/ Lucia 2011

Så ja, finally.....här kommer min allra första upplagda bild och jag bara älskar den(såklart skulle J lägga ut den på fb just idag med så för några av er är den kanske endast en upprepning...men ack sicken upprepning. Bilden är tagen december 2005 och jag tycker den är väldigt talande...borde fan vinna ett pris!
J & jag diskuterad just om det bara är vi som föräldrar, vi som var med i stunden då bilden togs som finner den så sjukt rolig!?

Jag har nu börjat återuppstå efter dagar av sjukdom som slutade i  halsfluss ("en mkt kraftig" som doktorn sa, så det har varit mkt synd om mig) Min doktor-Anna Barthelson-som bara är bäst sa-"Oj!Oj, vad du har ont!" när hon lös med sin ficklampa i min hals. Stort tack till den smarta människa som uppfann penicillin (får väl googla sen vilken det var!) Ja jag slapp visst till slut den där kräksjukan (för denna gången iallafall) men jag har i helgen varit rörande överens med mig själv att jag hade hellre tagit de timmarna av sjukdom än halsfluss.

Min fina vän Petra inspirerade igår med att baka pepparkaksbiscotti så det har jag faktiskt med gjort här hemma idag-riktigt goda blev de och pryder numer två glasburkar...funderar om jag ska tejpa igen dem (det gjorde alltid min mormor med sina julförberedelser) Misstänker att av de fina skorporna återstår annars bara lite smulor på bottnen...eventuellt...

Det är klass fyra som har hand om Luciafirandet-alltså då även min lille son. De har övat mycket med sin musiklärare och så har de varit runt på olika företag och lussat/samlat in pengar till klasskassan. Ludwig har inte varit med ute innan då vi varit i Helsingborg/ han har varit sjuk de dagarna men idag så var det dags.
 Först imorse på Äpperlriket, sen i sporthallen (tyvärr, eftersom kyrkan är stängd för renovering) och sen efter det var det direkt transport till Kiviks Musteri (som riktiga kändisar som sattes i buss och genast skyndade iväg från spelningen). Vi föräldrar var inbjudna till sporthallen så J & jag var på plats.
Det vi såg av vår son var en strut och lite skymten av en stjärna, sen täcktes resten av en tjej (alla tjejer stod givetvis på första raden oavsett storlek) Tjejen är då ungefär dubbelt så stor som Luddis.....men rätt vad det var där i mörkret så såg vi den där struten & stjärnan liksom sakta singla ner på golvet i en hög....MITT barn håller på att/ svimmar av en pyttestund samtidigt som han försöker göra det så diskret och så mjukt som möjligt.(han har efteråt ingen aning om vilka sånger som han var med och sjöng i så han försökte nog i det längsta) Innan jag hinner fram är en annan fröken på plats och lägger i framstupa sidoläge...när man ser sitt eget barn lite på håll i framstupa blir man JÄVLIGT skrajsen även om man innerst inne anar att det är själva grejen som framkallat svimmningen, alla ljusen, mörkret, stillaståendet, spänningen, det lite högtidliga.
 Hela luciatåget stannade upp och vände sig om, pianot, alla barn och föräldrar i publiken stannade för en liten stund upp och allas ögon riktades på oss( kändes typ som i en film där allt blir ni vet sådär slowmotionaktigt)  Vi fick ut L i friska luften, han fick vatten, röra sig lite, ta djupa andetag och sen började ansiktet förvandlas tillbaka igen till en mer naturlig vinterblekhet än samma vita som luciasärkens.

Puh...jag tycker nog att det varit lite stimmigt på sistonne...julefrid kom till mig...och till vårt hus!!!